Vegansk honung

Maskroshonung

Vegansk honung är ett påhittat begrepp. Det förekommer recept på vegansk honung men detta är inte honung eftersom bara honung producerad av honungsbin är och får kallas honung enligt lag. Honung och andra biprodukter är animaliska. Maskroshonung och Granskottshonung rekommenderas ibland som veganska alternativ till honung, men de rätta namnen är Maskrossirap och Granskottssirap. Maskroshonung får bara användas på honung producerad av honungsbin av nektar från maskros. Maskroshonung och Granskottshonung som namn på sirapsblandningar är antagligen gamla begrepp som användes innan skyddade beteckningar för honung infördes.

Vad är då de veganska alternativen till honung? Kanske ekologisk sirap, lönnsirap, agavesirap eller hemkokad sirap. Inte lika gott som honung kan vara. Men tänk på att honung är ett uråldrigt livsmedel som går hand i hand med livsmedelsproduktion och självhushållning. Svensk honungsproduktion är betydligt mer småskalig och långt ifrån den mer industriella som förekommer i t.ex. nordamerika, där bisamhällen fraktas långa sträckor på lastbilar för att pollinera grödor. Samtidigt är mycket av den mat veganer konsumerar beroende av både den stor- och småskaliga pollineringen med tama eller vilda honungsbin och humlor, i Sverige eller fjärran länder.

Att inte utnyttja eller skada honungsbin, humlor och andra bin eller insekter är över huvud taget mycket svårt i matbutiken. Man kan inte bo i städer, klaga på biodlare, konsumera växtbaserade och ofta insektspollinerade livsmedel producerade någon annan stans och kalla sig djurvän. Vägrenen är ju den nya ängen med mat och boplatser för vilda bin och insekter sägs det. Mattransporter dödar dock miljarder insekter varje sekund på vägarna. Man måste bo i skogen, odla och producera allt själv för att vara en äkta djurvän. Helst bara konsumera vilda växter för att inte ta upp yta från den vilda naturen. Resor och transporter får ske med rodd-, segelbåt eller egna ben. Men det är svårt att ta sig fram i den skövlade tall- och granåkern utan naturstigar. Pappers- och träprodukter kan inte konsumeras som vegan eftersom det moderna skogsbruket är en av orsakerna till att vilda honungsbin i princip inte existerar i Sverige längre. Ihåliga träd där vilda honungsbin kan bo finns möjligtvis kvar i några av de få små öarna av naturreservat med urskog. I steniga branter som offrats för att skogsmaskinerna inte kan ta sig fram där.

Så långt är nog inte många beredda att gå för bihälsan. Så att bo på “landet”, odla lite själv, att handla från lokala, ekologiska, småskaliga producenter, bygga insektshotell och solcellsanläggningar, är exempel bra veganska, natur- och djurvänliga alternativ – till att börja med. Komplettera med att skippa mode- och konsumtionshetsen av onödiga slit- och slängprodukter som förgiftar djur och miljö. Tycker man om honung och/eller har ett genuint naturintresse kan man kanske ändå vill prova att sköta ett par bisamhällen med tambin eller köpa lite svensk honung hos biodlare i närområdet.

Uppgifter om biodling och biprodukter missuppfattas och överdrivs ofta i vegandiskussioner. Här reder vi ut några vanliga påståenden för dig som inte är insatt:

  • Biodlare tar alla biprodukter. Det är bara överskottet av honung, bipollen, propolis och bivax som skördas av biodlare. Produkter med drottninggelé kan undvikas helt och bigift ska bara användas i extremfall. Bidrottninggelé- och bigiftsprodukter är så gott som alltid importerade.
  • Vingklippning är fel och alla biodlare gör det. Vingklippning är långt från alla biodlare som gör. Svärmfångning och/eller förebyggande åtgärder som t.ex. vingklippning görs för att behålla tama bisamhällen, som annars förr eller senare dör av kvalster, sjukdomar, svält eller kyla i naturen.
  • Biodlare använder antibiotika och kemikalier. Antibiotika är förbjudet i svensk honungsproduktion. Endast skonsamma, naturliga syror och oljor som Oxalsyra och Thymol är i Sverige tillåtna användas mot varroakvalster för bisamhällets överlevnad. Importerade, identitetslösa biprodukter blandas däremot upp med tillsatser och produceras med antibiotika och kemikalier som inte är tillåtna i Sverige.
  • Biodlare bolmar rök på bin hela dagarna. Rökpust används bara i undantagsfall för att lugna bina och vatten fungerar oftast lika bra.
  • Bina får socker istället för honung. Invintring med sockerlösning är vanligt men invintring på honungsramar är ingen ovanlighet heller. Det finns alltid honung och pollen kvar i bikupans yngelrum vid invintring även om sockerlösning används för att undvika utsot. Honungsramar sparas ofta för att ges tillbaka på våren, även detta för bisamhällets bästa.
  • Biavel är inte bra. Honungsbin avlas av biodlare av samma anledning som att t.ex. en vegan har en snäll avlad hund som inte angriper människor.
  • Honungsbin konkurrerar med vilda bin. Några bisamhällen kan utan problem samexistera med vilda pollinatörer på samma plats. Större antal bisamhällen används främst i jordbruksområden där det råder brist på vilda pollinatörer p.g.a. enformig, storskalig (ofta kemikaliebesprutad) produktion av vegetabiliska livsmedel som veganer givetvis också konsumerar och bidrar till.

Biodling kan som sagt vara bivänligt men finns det några biprodukter som djurvänner ska undvika? Bidrottninggelé och Bigift bör inte konsumeras om du vill använda bivänliga biprodukter. Bidrottninggelé produceras (dock inte i Sverige i större skala) genom att bidrottningar föds upp för att sedan dödas när drottninggelén skördas. Apiterapi med bigift är ett gränsfall och bör bara användas av den som verkligen behöver det. En del biodlare utför s.k. drönarutskärning, d.v.s. drönare föds upp för att dödas p.g.a. varroakvalster. Det finns bivänligare sätt än drönarutskärning för att bekämpa varroakvalster. Drönarutskärning är märkligt nog tillåtet och förekommer bland en del ekologiska och biodynamiska biodlare. Så fråga biodlaren du köper bivax från så att detta inte kommer från drönarutskärning.

Ett annat ord för biodling är ju biskötsel – att sköta – ta hand om honungsbin – ge bostad och skydda mot sjukdomar och fiender. Vilket alla som kallar sig djurvänner borde göra istället för att dra förhastade slutsatser bara för att biprodukter är animaliska.